Roberto Zucco

Roberto Zucco rymmer från fängelset. Han rymmer till en värld dränkt i sopor, till en nedgången bar och ett ensamt träd, det sista minnet av något levande. På sin flykt fortsätter den vettskrämda Roberto sin brottsliga bana tills han, tillsammans med ett antal oskyldiga, skjuts ned av en polishelikopter. På en tv visas programmet Efterlyst och dess juridiska kommentator Brynolf Wendts monotona stämma ekar över rummets döda kroppar: ”Kan staten förlåta i de drabbades ställe? Det vore oförskämt, och det gör den inte heller. Den straffar och det gör den hårt. För samhällsfridens och för samhällsskyddets skull. Ty som Cordelia Edvardson uttryckt saken ’den osonade och ohämnade skulden förgiftar vår värld’.”

Pjäsen är baserad på den italienska seriemördaren Roberto Succo som sjukförklarades efter att ha dödat sina föräldrar. Succo rymde från den psykiska kliniken och reste under två år runt i Europa. Resan kantades av stöld, våldtäkt och mord tills Succo tillfångatogs år 1988. Samma år tog han livet av sig i sin cell. Om Succo var förvirrad, galen eller rentav ond är det ingen som vet, men många har spekulerat. Tribunalens uppsättning av Roberto Zucco undersöker den marginaliserade medborgaren, utanförskap och våldets mekanismer utan att moralisera eller komma med lösningar. Här tillåts publiken att tänka själv. I ett 90-tal där brottslighet blivit underhållning, där brottslingen får symbolisera ondskan och där allmänheten uppmuntras bära svartvita glasögon känns det mer angeläget än någonsin.