På villande hav

Skeppsbrutna på ett hav av sopor sitter tre män, den Lille, den Tjocke och den Normale. Flotten kränger, hungern gnager och en måste offras, frågan är bara vem…? Olika metoder prövas för att komma fram till ett rättvist beslut. Lottdragningen underkänns p.g.a. fiffel, också demokratins allmänna val resulterar i fusk och diktaturen förkastas. Det enda som återstår är att någon anmäler sig av fri vilja. Den Tjocke skyr inga medel för att klara sitt eget skinn. Den Lille har oturligt nog ett samvete, och med ett sådant överlever man inte i havet av sopor. Den Tjocke och den Normale förbereder för att festa på den Lille. Medan de dukar med en ren vit duk, de är ju civiliserade människor trots allt, så har den Lille ett beslut att fatta. Han kan falla offer för övermakten eller låta sig ätas av fri vilja. Den Lille väljer det senare alternativet och blir därmed en hjälte, en martyr, en… dumbom.

På villande hav från 1961 är skriven av den polske författaren, dramatikern och konstnären Sławomir Mrożek som tvingades gå i exil för sin kritik mot Sovjetunionen och den polska regeringen. På Tribunalen blir den lilla flotten ett samhälle i miniatyr, en allegori av ett politiskt villande Europa. Publiken består av elever från högstadiet och gymnasiet och frågan de bär med sig efter föreställningen är om det finns någon frihet, eller bara en mer eller mindre tydlig form av tvång. Kontentan blir att vi alla har ett individuellt och gemensamt ansvar för det samhälle vi verkar i. Vi sitter ju trots allt i samma båt.