Osläckt kalk

Året är 1933. Marinus van der Lubbe sitter fängslad för att ha bränt ned riksdagshuset i Berlin. Han är 24 år, lätt förvirrad och nästintill blind efter att ha fått ena ögat bortbränt av osläckt kalk. I förhören hävdar van der Lubbe att han agerat på egen hand, av egen övertygelse. Iförd handbojor blir han torterad, åtalad och dömd. Den röda mattan är utrullad, nazistfanan hissad och obduktionsbåren framdragen när Marinus van der Lubbe väntar på sitt straff.

I Tribunalens uppsättning av Osläckt kalk utökas Tom Blokdijks pjäs med autentiska texter av Adolf Hitler, Joseph Goebbels och Hermann Göring, de tre män som var på plats direkt efter riksdagshusbranden. Om Marinus van der Lubbe var skyldig är det ingen som vet, men lågorna gav nazisterna en anledning att ersätta Weimarrepublikens bräckliga demokrati med en diktatur som skulle vara i tolv år. På Görings order arresterades samtliga kommunistiska riksdagsmän som sedan avrättades efter skenrättegångar. Också van der Lubbe fick den vägen vandra. Han dömdes till döden och halshöggs i Leipzig år 1934.

Osläckt kalk är en berättelse om känslan av vanmakt. Pjäsen skildrar världens tillstånd, allmänhetens flathet och en ensam människas mod att gå till handling. Med Osläckt kalk gav sig Tribunalen ut på turné och spelade bl.a. i Irans huvudstad, Teheran.