Nya processen

Josef K jobbar på försäkringen. Han trivs bra där han är. Men firman har andra planer, de vill ha honom till förvaltningen. Till sin förvåning och mot sin egen vilja blir Josef K befordrad. På förvaltningen är inget vad det borde vara, inte ens vad det synes vara. Alla förflyttas, förbrukas och arbetet rullar på tack vare alla missförstånd. Josef K förväntas vara nöjd, att folk svälter behöver väl inte förstöra aptiten för ”den nya eliten”. Eliten ser samvetet som en synd, har expansionen som enda mål och löser konflikter effektivt, genom krig.

På Hornsgatan 92 fortsätter Tribunalens kamp för överlevnad. Texten för nästa produktion är vald, allt som fattas är en regissör. Men att regissera nyskapande, politisk teater utan ersättning blev inte lika eftertraktat som man hade hoppats. I brist på visat intresse rycker Richard Turpin in. På premiären av Nya processen stinker scenen av byråkrati, där papper och pärmar står travade från golv till tak. Rollfigurerna gör förtvivlade försök att antingen anpassa sig till kapitalismens regler, eller bryta sig ur dess tvångsmekanism. Utnyttjandet av Josef K och hans humanism, som sedermera slutar i hans undergång, blir en påminnelse om att det ibland krävs hårda handskar för att ta itu med kapitalistsamhällets orättvisor.