Kongo – en pjäs om Sverige

”Om man var svensk, så var man ärlig. Och arbetsam. Och en som man kan lita på. Det var så jag kände. Man hade en svensk flagga på vänster sida och UN-märke här, så folk såg upp till oss. Och vi va stolta över att vi var svenskar å uppträdde i FN i basker.” . -Veteran

1960 var året då Siw Malmkvist sjöng ”Alla andra får varann” i melodifestivalen och Anita Ekberg badade i Fontana di Trevi. Det var året då det allmänna pensionssystemet infördes och flourtanter började besöka svenska skolbarn.

1960 var också året då den första svenska FN-bataljonen kom till Kongo. Landet hade nyligen vunnit självständighet, och inbördeskrig hotade.

De var fredsbevarare. De var lätt beväpnade, som för vakttjänst. De var inställda på logistik och infrastruktur, de skulle dela ut mat och sköta underhåll. Men ingenting blev som förväntat.

Sammanlagt 6300 svenska unga män kom att skickas till Kongo under sextiotalet. Det blev den enskilt svåraste insatsen för svensk trupp på 200 år.

Jag vet inte det, hur jag lyckats gå vidare. När man sitter och pratar om det så här, då blir man lite påverkad. Då känner man det i kroppen. Man får nästan känslan av hur det kändes vid dom tillfällena. -Veteran

PUBLIKSAMTAL SÖNDAGEN DEN 7/2 ca 17:45 (direkt efter föreställningen)
FARNAZ ARBABI MÖTER TOBIAS HÜBINETTE I ETT SAMTAL OM ANTIRASISMEN OCH DEN SVENSKA SJÄLVBILDEN
Om du endast vill delta i samtalet anmäl via info@tribunalen.com Fri entré

Farnaz Arbabi möter Tobias Hübinette i ett samtal om hur antirasismen och svenskheten har kommit att bli så intimt förknippade med varandra samt om varifrån den svenska antirasistiska självbilden kommer och vad den egentligen gör med oss. Hur kommer det sig att Sverige blev västvärldens mest radikala antikoloniala aktör och röst under Kalla kriget, och vad låg egentligen bakom det svenska FN-engagemanget och den svenska utrikespolitiken gentemot Tredje världen?