Röda Paradiset

På traktens soptipp bor två arbetslösa män som fördriver sin miserabla tillvaro genom att trakassera en baglady. Ett rykte om nedgrävda pengar väcker ett hopp om ett bättre liv. Pengajakten slutar i tortyr. Scenbilden fylls av blod, tarmar och slem. I salongen blandas rå humor med lukten av bränt fläsk när en av männen grillas över öppen eld. Den flamberade mannen stapplar över scenen och ropar efter fred. Ingen hör hans bön. Plåga eller plågas, så lyder lagen i blodets röda paradis.
Flera av den ryska författarinnan och dramatikern Nina Sadurs pjäser var förbjudna under Sovjettiden, men framfördes illegalt. Hon skriver om vår världs blodiga historia och om det lidande som vi utsätter våra medmänniskor för. Hon beskriver en tillvaro som blivit för hård för dem som ska leva in den. I människans fåfänga jakt på lycka, i drömmen om en bättre värld, ett paradis, hamnar hon i barbari. Röda Paradiset kan jämföras med en bön, ett skrik, ett blodigt utropstecken!
När Tribunalen sätter upp Sadurs pjäs är Kosovokriget i full gång. Ett krig som skulle kosta dryga 10,000 liv och tvinga över en miljon människor på flykt. Dramats nyckelfråga, om varför människan inte lär sig av sina misstag, har aldrig känts mer angelägen. Men mitt i allt elände, äckel och tragik finns en komik och detta gör Röda Paradiset till en hoppfull uppsättning. Att människan, trots allt, fortfarande skrattar.