av Adriana Savin och Henrik Dahl

STÖD TURNÉN i RUMÄNIEN

Swisha valfri summa till:

Eller använd bankgiro:

5205-2529

Ange ”Rumänien”

Pappan, Pogromen och Parallellen utgår från Förintelsen i Rumänien för snart 90 år sedan , men handlar egentligen om Sverige och Europa idag.

Nu är vi är inbjudna att turnera runt Rumänien, och samlar in medel till att slutfinansiera turnén.

Fascismen tar inte över med en skräll. Den växer fram, envetet, liksom droppen urholkar stenen. Sedan, när krisen väl slår till, har den bara att förfärdiga maktövertagandet – med våld och löften om enkla lösningar.

”Föreställningen träffar helt rätt i tiden, mitt i solarplexus. Hur är det att leva i ett samhälle som hatar en?” Victoria Rixer – Flamman

Vi känner igen det i Sverige, såväl som i resten av Europa: nyfascismen (den gamla fascismen klädd i kostym) kapar direkt eller indirekt allt större delar av det parlamentariska systemet. Demokratin hotas inifrån när dess fiender röstas in i riksdagar och regeringar.

Pappan, Pogromen och Parallellen är en föreställning om hur snabbt och till synes smärtfritt språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle, och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.

”Pjäsen är inte rädd för att visa på likheten mellan de rumänska pogromernas stegrande gatuvåld och våra svenska järnrörsfanatiker.” Ingegerd Waaranperä – DN

Rumänien -> Sverige
Skådespelaren Adriana Savins pappa Lucien var jude och växte upp i Rumänien under den tid då landet förvandlades från en vanlig demokrati med vanliga orättvisor och fördomar, till en fascistisk diktatur med folkmord på agendan.

Han ville aldrig berätta vad som egentligen hände under kriget, hur det var i koncentrationslägret, vad han tänkte när pogromerna härjade i hans stadsdel i Bukarest. Men den rumänskjudiske författaren Mihail Sebastian beskriver i sin dagbok vardagen i Rumänien under krigsåren: de små förskjutningarna i språket, och människors gradvisa accepterande av brutaliseringen av samtiden

Pappan, pogromen och parallellen handlar minst lika mycket om Sverige och Europa 2026. Vi pratar och tänker annorlunda idag än för bara tio år sedan, och gränserna för det accepterade har förflyttats. Även vårt samhälle, vår tid, brutaliseras steg för steg.

”…en modell över hur fördomar och behovet av syndabockar kan växa till proportioner som står bortom vett och sans. Hur skillnader blir till hat. Hur vårt behov av att förstå kan övergå till motsatsen: att förenkla människor som grupper, inte individer.” Lars Ring – SvD

Sverige -> Rumänien
Rumänien har aldrig tagit itu med sin historia. Liksom i många länder i Europa väcks idag gamla mördarkulter till liv vars ledare hyllas som nationalhjältar.

Vi är inbjudna till två teaterfestivaler och ett flertal teatrar runtom i Rumänien. Vi har fått stöd från Konstnärsnämnden och Kulturrådet, men medel saknas tyvärr ännu för att täcka alla kostnader. 

Därför ger vi nu en stödföreställning på Teater Tribunalen
torsdagen 17 september 19.00

Kom och titta och stöd oss i kampen

Pappa Lucien Savin med sin far

FRÅN EN SOM VAR MED
I sin Dagbok 1935-44 beskriver den rumänskjudiske författaren Mihail Sebastian vardagen i Rumänien under krigsåren: de små förskjutningarna i språket, vännernas gradvisa accepterande av brutaliseringen av samtiden och den märkliga motsättningen i att vara fullkomligt delaktig i ett samhälle – som intellektuell, kamrat, älskare – och samtidigt tillhöra dess paria, ”ohyran” som alla andra plötsligt är överens om måste utrotas.

5 min utdrag ur föreställningen

MED STÖD AV
Kulturrådet, Konstnärsnämnden, Stockholms stad,
Region Stockholm, Asylum Arts, ABF Stockholm,
Föreningen Förintelsens överlevare, Paideia,
Natur och Kultur, samt Rumänska kulturinstitutet.

I samarbete med Adriana Savin produktion.

TILL BESKRIVNING IGEN >>>

Dela den här sidan:

Pressklipp

  • DAGENS NYHETER • Pjäsen är inte rädd för att visa på likheten mellan de rumänska pogromernas stegrande gatuvåld och våra svenska järnrörsfanatiker. Föreställningen handlar om Förintelsen i Rumänien, men också om oss och om teatern och folkbildningsrörelsen i Sverige av i dag.
  • SVENSKA DAGBLADET • ”Pappan, pogromen och parallellen” är en väl och nära berättad historielektion, fint och intelligent musiksatt och fylld av en sorg över en pappa som aldrig kom att orka vara hel inför sin dotter och som förringar det fruktansvärda. Iscensättningen är också – och till stor del – en pedagogisk modell över hur fördomar och behovet av syndabockar kan växa till proportioner som står bortom vett och sans. Hur skillnader blir till hat. Hur vårt behov av att förstå kan övergå till motsatsen: att förenkla människor som grupper, inte individer.
  • FLAMMAN • [...] en historielektion som gör det omöjligt att väja parallellerna mellan dåtidens och nutidens politiska glidning i riktning mot öppen fascism. Föreställningen träffar helt rätt i tiden, mitt i solarplexus. Hur är det att leva i ett samhälle som hatar en? Vad innebär det att vara ättling till människor som överlevt enbart för att någon modig själ låtit bli att lyda regeringens angiverilagar?
  • ARBETAREN • – Min ingång till att jag kände att jag måste göra föreställningen var främst att överlevare som Hedi Fried och Emerich Roth ringde i varningsklockorna - men alldeles för få lyssnade! och nu växer populismen och uppdelandet att människor igen. Hur är det möjligt? Vi har ju facit!, säger Adriana Savin.

Fotografier