Eislerz – Förändra världen:

den behöver det!

Sofia Berg-Böhm och David Stackenäs är den musikaliska kärnan i nya gruppen Eislerz, som spelar musik ur den Österrikiskfödde kompositören Hanns Eislers rika repertoar. Efter medverkan i fjolårets Brechtföreställning Modern på Teater Tribunalen har duon nu valt att gå vidare och starta band, och den 1 september ges den första konserten med pompa och ståt och flera gästartister på Teater Tribunalen.

Eislerz är:
Sofia Berg Böhm – sång, klockspel
David Stackenäs – gitarrer
Karin Johansson – piano, dragspel mm
Joe Williamsson – bas
Josefin Runsteen – trummor, violin

Gäster:
Lucas Krüger, sång, klockspel
Jan Hammarlund, sång
Stefan Böhm, sång
samt kören Röstjärn under ledning av Hans Rising och David Stackenäs

Kompositören Hanns Eisler var djupt engagerad politiskt, och övertygad om att man kan förändra världen med musik. Han var elev till Arnold Schönberg och den första av dennes elever att komponera inom den banbrytande tolvtonstekniken. Hanns Eisler skrev musik som väcker, provocerar och griper tag – musik som man inte skulle kunna värja sig mot. Han samarbetade mycket med textförfattarna Bertolt Brecht och Kurt Tucholsky, som båda liksom honom använde sitt konstnärskap för att få folk att se orättvisor och förtryck.

Eisler, som växte upp i Wien där han också studerade för Arnold Schönberg 1921-23, flyttade 1925 till Berlin och samarbetade senare med bland andra Bertold Brecht. Eisler var både aktiv kommunist och av judisk börd, varför han hade dubbel anledning att 1933 fly undan nazisterna. År 1935 kom han till USA. Han verkade som lärare i komposition i New York och Los Angeles och skrev musik till flera Hollywoodfilmer. Efter att från officiellt håll ha anklagats för ”oamerikansk” verksamhet, återvände Eisler 1948 till Europa.

I Sverige hör man Eisler alltför sällan, kanske för att hans musik anses för komplicerad, i jämförelse med t ex Kurt Weill. Det vill vi ändra på!
Hanns Eislers musik kan tyckas tillhöra en svunnen värld; den används i Tyskland numera i huvudsak som kulturarv och inte som politiskt sprängstoff. Men Eislers sånger griper fortfarande tag. Dom är inga gamla politiska pekpinnar, utan de tar upp djupt allmänmänskliga frågor, frågor som vi i allra högsta grad bör ställa oss idag.

Fotografier